”Börja om från början! Börja om på nytt!”

Suckelimuck. Detta med ensamträning alltså, det är inte alltid så himla skoj.

Sen Ture föddes har inte Sune varit ensam många minuter. Det blir ju inte prioriterat att hålla igång ensamträningen med hunden när man har ett nyfött barn att sköta och när dagarna går så fort så man knappt hinner blinka på en vecka. Vissa dagar är man glad om man hinner gå ut och gå med hunden överhuvudtaget, då finns så klart  inte en tanke på att lämna honom ensam dessutom.

Ändå var jag så korkad att jag lämnade honom en längre stund när vi skulle på kalas för några veckor sedan. Första gången han var ensam i huset, och det slutade i katastrof. Han var totalt panikslagen när vi kom hem, hade dreglat ner hela ytterdörren och troligtvis panikskällt i flera timmar. Ni kanske undrar hur jag kunde vara så korkad att jag lämnade honom så länge? Det undrar ju givetvis jag med så här i efterhand. Men till mitt försvar ska jag väl säga att han i lägenheten utan problem har kunnat vara ensam i 4-5 timmar och legat vid ytterdörren när man kommit hem, coollugn.

Sedan denna idiotiska och onödiga händelse har han i alla fall varit totalt i upplösningstillstånd varje gång jag lämnat honom.  Idag stängde jag in honom i köket när jag gick fram på byn till tygaffären. När jag kom hem såg jag honom i fönstret- då satt han nämligen i kökssoffan och spanade ut genom fönstret Trots att det ju inte är speciellt bra att han klättrar i möblerna kunde jag väl inte låta bli att tycka att han var lite söt där han satt. Ätit upp den sista bullen som jag råkat glömma på köksbordet hade han förstås också gjort, så helt panisk kan han inte ha varit (det har ju hänt att han inte ens har rört märgben när jag lämnat honom tidigare).

Det är inte lika jobbigt för min del att han skäller nu när vi bor i huset. Han stör ju liksom inte någon granne eller så. Men det är jobbigt för att han mår dåligt av det. Dessutom är det rätt jobbigt när man kommer hem och hunden gnällylar av glädje (läs: ångest) och det tar en kvart för honom att coola ner.

Så ja, nu får vi börja om från början. Lämna kortare stunder, lämna flera gånger om dagen (eller i alla fall en gång varje dag), begränsa utrymmet, ignorera när man kommer hem och göra det till en naturlig del av vardagen igen.

Annars har vi haft en helt underbar dag i solskenet idag, jag, Sune och Ture. Vi var ute i 3,5 timme och gick promenad, fikade och tränade lydnad på baksidan. Att ha en trädgård är verkligen så underbart som jag alltid har trott! Med Sune körde jag igenom platsliggning på fullt avstånd och med tidtagning (han lade ner huvudet efter 30 sekunder och låg kvar så tills jag kom tillbaka och löste upp honom ), linförighet/fritt följ, kedjade ställande och läggande och inkallning och påbörjade träningen av rutan med targetplatta. Det gäller ju att göra honom redo för start i tvåan. Jag kommer nämligen inte satsa på LP1 för Sunes del utan nöja mig med första pris i lydnadsettan.